Igår blev jag lite kidnappad av Marco (pojkvännen).. Fast alltså, om man sitter tillsammans med någon fin på en spårvagn som går hela vägen dit han bor, så känns det ganska omotiverat att gå av halvvägs för att byta till buss och åka hem ensam och sova. Så han hade goda skäl och tillstånd att kidnappa med mig!

Är nu trött och sliten efter att ha varit utan mediciner en hel dag (min kropp gillar det inte) och kommit i säng sent. Marco har nämligen sin mamma på besök och inatt va första gången jag träffade henne. Vi fastnade uppe i konversation till halv fyra Sen har jag varit där hela dagen och umgåtts med dem ink. Erik och Olof. Fint.

Ligger nu i sängen i Marcos kvarlämnade t-shirt breve en kurrande Mangokatt och väntar på att kroppen ska slappna av så att jag får sova. Tycker ändå att livet börjar bli himla fint. Jag är inte helt van vid det ännu men det går framåt!