I torsdags var jag på Jazzhuset på Johannes Vidéns releasekalas. När jag stod där framför scenen insåg jag hur mycket jag älskar musik. Melodier och ord som fyller hela kroppen och lämnar ett lugn och en glädje. En desto mer underbar känsla är när man ser hur personen på scenen fylls av samma glädje & lugn. Står där och ler och verkar helt överväldigad. Det händer rätt ofta när man står framför en scen med Håkan Hellström på. Det är en magisk känsla, att få känna att ens medverkande just där, bidrar till känslan personen på scenen känner.

Men tillbaka till Johannes.. Jag hittade honom på MySpace och förälskade mig i hans låt Självsabotören. I väntan på hans svenska album har jag lyssnat sönder (nästan iaf) hans engelska album “Seabird” Det tycker jag att ni också ska göra! Både det och det nysläppta svenska albumet –> han finns på spotify och på MySpace och även på twitter