när jag ser framåt, när jag ser framåt, när jag ser framåt, ser jag bara bra saker för dig och för mig
tills den dagen stannar jag kvar, och sjunger bort all oro som du har

När jag stigit av spårvagnen hade jag också svårt att andas. Jättekul. Så gick jag där och lyssnade på Håkan i ipodlurarna och tog djupa andetag sista biten innan jobbet, när en man med sin vita hund går förbi mig. Jag ler lite åt hunden men fortsätter koncentrera mig på andningen tills jag ser att mannen viftar åt mig. Jag hörde faktiskt att han sa något men jag typ antog att han pratade med hunden Jag plockar ur lurarna och han säger “bra band” och jag fattar ingenting. Så han upprepar det “bra band, SeLest” och pekar på min tygkasse. Jag blev lite paff sådär, känns som att inte så många känner till dem, men svarar “ja, verkligen” och så frågar han om jag spelar i bandet. Haha. Då hade jag velat svara “ja, jag spelar på en av de små gitarrerna med pinne” eftersom det är så Sofia “tror” att stråkinstrument heter. Men det var för tidigt på morgonen för att vara lustig Hur som helst visade det sig att han bodde granne med Simon. Himla lustigt, men kul!

Det var synd på magontet annars hade jag haft en himla fin start på dagen. Tycker det är roligt med folk som är sådär spontana.

Finafina tygkassen som fick lite stryk under Håkan på Way Out West. Sofia har försökt laga så gott hon kan, men jag är så våldsam att lagningen typ gått upp.. Det blir till att köpa en ny tygkasse när de spelar på Pustervik (tips: 10 september). Jag kunde ju kanske köpt en ny när vi såg dem i Stockslyckekyrkan i Alingsås i onsdags, men jag har lite ont om pengar så det kändes dumt.

De var förresten lika fina som vanligt. Det här var också tredje gången jag såg dem i en kyrka så jag har väl snart botat min “fobi” om nån minns den? Nu sjöng jag t.o.m med i psalmerna Resten av musiken, alltså, det som inte var psalmer utan SeLest, var gåshud rakt igenom. Finast var kanske också att barnen på omslaget till skivan och också från musikvideon till “Född den 4 juli” satt på raden framför oss och sjöng med i samma låt

10 FAVORITER

Färg: Grön. Helst som gräset men alla gröna nyanser är fina.
Mat: Spagetti med quornfärssås kan jag äta alla dagar i veckan utan att tröttna!
Band: Augustifamiljen? Det blir bra. Allra allra bäst är det förstås när Finn & Håkan är med också!
Film: Billy Elliot.. och alla Harry Potter!
Bok: Det var länge sen jag läste den men jag tror det är samma; Konsten att vara Ela av Johanna Nilsson
Sport: Tråkigt. Wii sports isåfall. Haha. Eller dansdansdans på ett diskotek nånstans.
Årstid: Vår, sommar, höst och vinter. Tvinga mig inte att välja. Kärlek åt alla fyra.
Veckodag: Jag har alltid tyckt att den frågan är så konstig. Jag har ingen favorit. Alla är lika fina.. eller fula.
Glassmak: Mango kanske? eller choklad.. eller champagnesorbet från Ölandsglass.
Tid på dygnet: Jag är en typisk nattmänniska så jag kanske får lov att säga natt. Fast jag älskar när jag orkar pallra mig upp sådär tidigt så ingen annan är uppe. Det är väldigt vacker då.

9 FÖR TILLFÄLLET

Humör: Inte glad (jag är inte ledsen, sur, arg, whatever, bara inte glad).
Smak: Hallon.
Kläder: Svarta uppvikta jeans, lila monkitröja och alldeles strax en fleecetröja/jacka/whatever.
Bakgrund: Bara tystnad. Om jag anstränger mig kanske jag kan höra hur Mango sovsnusar.
Nagellack: Rester från svart. Jag får inte ha nagellack när jag jobbar.
Tid: 20:38.
Omgivning: Tystnad, sovande katt, påslagen tv, mörker och avlägset mopedljud utanför.
Irritationsobjekt: Jag vet inte.. Eller jo! Att “kom ihåg mig” funktionen på Bloglovin’ inte funkar. Det stör mig!

6 HAR DU NÅGONSIN

Dejtat någon av dina nära vänner: Näe.
Brutit mot lagen: Jovars.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: Det var väldigt många år sen, men ja
Varit med på TV: Jadå.
Kysst någon du inte känner: Wellwell, I girl never kiss and tell Haha.

3 PERSONER

Du kan berätta allt för: Jag berättar nog inte riktigt allt för någon. Men om man måste välja 3 så väljer jag Sofia, Emma och Sara.
Du tycker om: Jag tycker ju för all del om de jag precis nämnde, så varför krångla till det?
Du inte gillar: Jag är oftast en snäll person så jag skulle egentligen vilja passa på den här, men man kan ju vara lite intern och säga; Han den där, Grishästen och Svampen, bara för att.

2 VAL

Kaffe eller te: Mangote är alltid bra.
Vår eller höst: Jag ville ju inte välja! Jag kan inte välja! Jag hittar charmen i båda.

1 ÖNSKAN:

Jag har hört att man inte ska säga sin önskan högt för då slår den inte in. Så jag önskar för mig själv.

Fjärilarna i magen är på plats och högtalarna spelar Alf Robertsons “Göteborg” och storbildskärmen visar bilder på stan som stulit mitt hjärta. Sakta tystnar låten och jublet börjar. Tror jag. Jag minns inget jubel, jag minns bara förväntan. Sån innerlig förväntan att tiden stod still. Fågelkvitter och introt till titelspåret på Håkan Hellströms första album. Hjärtat slår och sen kommer de utspringandes, i sjömanskostym, och jag tror att hjärtat slutar slå, iallafall för en sekund. Det var som att flyga ungefär tio år bakåt i tiden.

Håkan kommer i vit kostym nedanför scenen och hälsar på oss längst fram. Sen exploderar Slottsskogen och ingenting kommer nånsin vara sig likt igen. Första albumet från spår ett till spår tio på play. Jag har vetat vilken nästa låt varit förr, men aldrig såhär exakt. Redan innan Håkan sa “Starta bilen!” så visste jag att det var “En vän med en bil” som väntade.. Det här var också första gången jag drog i Emmas arm och sa “nej!” innan “Ramlar” skulle spelas. Det var ett fruktansvärt tryck och när det redan är svårt att andas sedan innan vill man inte ha en armbåge i en av lungorna. Det är svårt att stå still till just den låten så det blir ju inte direkt lättare att andas då Dessutom gör det ont i knäna när man slår dem emot staketet..

Jag är inte hon bredvid mig som gråter så hon skakar till “Nu kan du få mig så lätt”, jag är hon som efter de fyra singelspåren blir nostalgisk och tårögd till “Vi två 17 år”. Sen när nostalgin fortsätter till nästa spår som är “Uppsnärjd i det blå” så faller några tysta tårar.

En låt som inte spelats live på tio år. En låt jag aldrig hört live drar igång. Det var sannerligen en resa bakåt i tiden. Lite som att höra Håkan för första gången. Även om jag bara minns det flyktigt. “Jag var bara inte gjord för dessa dar” har kanske använts som citat ett par gånger för mycket. Men en sak är säker, jag var definitivt gjord för den här konserten.

10 juli 2001 var första gången jag såg Håkan live. Han och hans sjömansbeklädda band var på besök i Slottsruinen i Borgholm på Öland. I lördags var det som att vara tillbaka där. “Magiskt, men tragiskt” var spåret han öppnade med 2001 och nästa spår att spela. Sen vill varken nostalgin eller tårarna ta riktigt slut. Jag var så tagen att jag kom på mig själv med att glömma att klappa händer eller jubla när vissa låtar tonade ut.

“behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll”

Man hörde knappt att “Atombomb” började, för den började samtidigt som låten innan tonade ut. Mycket snyggt gjort. Eftersom jag sett dem ett par gånger (haha) så tänker jag på såna saker. Sen är vi framme vid spår 10 och skivans sista låt. Men det var ju inte som att man trodde att det var kvällens sista låt. Publikens kör till “Dom dimmiga dagarna” ville aldrig ta slut. Jag hade helt glömt hur fantastisk den låten är live.

Till slut blir det extranummer och då är det en låt jag aldrig hört förut. Första gången Håkan sjunger en låt jag inte kan sjunga med i. Om man då inte räknar när han sjöng Almedals “Och alla platserna” de där tre spelningarna hösten 07. Det var himla konstigt men otroligt fint. Jag längtar efter fler nya låtar att förälska mig i.

Jag har fortfarande inte sett hela youtube-klippet jag länkade högre upp. Gåshud och så får jag panik och måste stänga av. Hah. Det kanske låter fånigt. På dagen när vi var på väg till festivalen löd min facebookstatus: “Tycker att det är roligt att jag efter 55 spelningar fortfarande blir nervös när jag ska se Håkan”

Tack till alla fina vänner som var där och kramades och höll i handen och till Sofias mamma, för att jag fick chansen att gå (inte för att jag hade missat det, men ändå). Jag har nyligen förbokat albumet som kommer 13 oktober, 10 år efter hans första. Så nu längtar jag dit och efter miniturnén i november. Tack H, det här kan jag leva på länge (eller åtminstone tills dess)

“om du älskar mig
kommer jag lämna dig
och om du lämnar mig
kommer jag älska dig
jag kommer göra dig besviken
jag kan inte stanna länge
vill inte ha ett honkytonk-liv för alltid
ingenting varar för evigt”

Förresten är det Emma som tagit bilderna, förutom den första. Fast med min kamera

“Ni som var där ikväll … Spara de ögonblicken – och alla andra som jag inte har plats att beskriva – på en plats som ingen annan kommer åt. Lås in dem i hjärtat. Var rädd om nyckeln. Ni kommer aldrig att få se dess like igen.”